Min resa till Sverige

Mitt namn är Ussama, jag är 18 år och går på Fryshusets gymnasium på Språkintroduktion. Nu ska jag berätta lite om mig själv. Till att börja med så kommer jag från Somalia i Afrika men när jag var 6 år gammal så flyttade jag med min familj till  staden Damaskus i Syrien. När jag bodde i Damaskus trivdes jag bra och Syrien kändes som mitt land. Jag hade flera vänner och vi brukade spela fotboll och ha roligt ihop.

När jag var 13 flyttade jag till Turkiet, till en stad som heter Aksaray. Min familj flyttade eftersom det var oroligt och kriget höll på att bryta ut. Vi hörde ofta bomber nära vårt hus och blev rädda, därför bestämde vi oss för att fly. Under tiden i Turkiet jobbade jag mycket och hade flera olika jobb. Först arbetade jag med att sälja skor på marknaden, sedan jobbade jag som frisör och även i en restaurang som diskare. Det roligaste var att jobba som diskare eftersom jag hade kul och skrattade mycket med mina arbetskompisar. När jag jobbade där kändes det som att tiden gick väldigt fort och jag var inte alls trött.

Ussamas resa
Foto: Rebcca Niska

I Turkiet hade min familj ett bra liv men var tvungna att jobba mycket, till och med vi barn behövde arbeta. Att vi som barn i 13-årsåldern arbetade var liksom normalt och inget konstigt. Eftersom jag jobbade mycket gick jag inte i skolan som jag hade gjort tidigare i Syrien. Men jag gick och lärde mig engelska på Engelska institutet och där lärde jag mig mycket. Det var roligt att lära mig engelska eftersom jag gillar att lära mig nya språk, just nu talar jag arabiska, somaliska, turkiska, lite engelska och svenska. Det skulle vara kul att i framtiden lära mig ännu fler språk.

Efter ungefär två år i Turkiet flyttade jag och min familj till Sverige. Vi flyttade eftersom två av mina äldre bröder redan bodde i Sverige. Vi ville bo i samma land som dem för att samla hela familjen. Vi hade också hört att Sverige var ett väldigt bra land där saker och ting fungerar på ett bra sätt i samhället. När jag, mina syskon och mamma återförenades med våra två äldre bröder i Sverige, blev vi jätteglada.

Vi bodde alla tillsammans i en fin lägenhet i ett bra område i Bollnäs, det var mamma, mina två systrar, mina fyra bröder och jag. I Bollnäs bodde vi bara några veckor sedan flyttade vi till Sandviken som ligger nära Gävle. Där började jag så småningom skolan och mina syskon också, men vi gick på olika skolor. Första gången jag kom till min nya skola var jag nervös eftersom jag inte kände någon. Men med tiden lärde jag känna flera nya kompisar. Jag tränade också fotboll och där fick jag ännu fler vänner.

Tiden i Sandviken var bra och jag och min familj trivdes där. Det som var så bra med Sandviken var att det var en liten stad där alla känner varandra och det var även mångkulturellt, människorna där kom från många olika delar av världen. Att umgås med andra som också flyttat från ett annat land och har samma erfarenheter, gör att det blir lättare att förstå varandra. Egentligen ville jag stanna kvar i Sandviken eftersom allt kändes så bra, men vi var tvungna att flytta till Stockholm. Vi flyttade eftersom min mamma ville det men jag tyckte det kändes tråkigt att flytta eftersom jag hade mina vänner kvar i Sandviken.

Nu har jag och min familj bott i Stockholm i ungefär ett och ett halvt år. Jag saknar fortfarande Sandviken och reser ofta tillbaka på helgerna för att träffa mina gamla vänner. Men det som är bra med att bo i Stockholm är att det finns bra utbildning och mycket jobb. Jag spelar fortfarande fotboll här på Fryshuset och det är kul.  Jag studerar sista året på språkintro på Fryshusets gymnasium och är nöjd med lärarna och känner mig hemma på skolan. I framtiden vill jag läsa klart gymnasiet på folkhögskola och min dröm är att fortsätta utbilda mig till byggarbetare.