Det är en mulen eftermiddag. Jag går ut från Fryshusets entrédörr på väg mot Shanga som sitter i receptionen i tegelhuset mittemot. Jag går över skolgården, det är kallt och jackan räcker inte för att stå emot den kyliga brisen som sveper förbi. De flesta håller sig inne i detta vädret, bara några enstaka personer syns i ögonvrån. Den tysta eftermiddagen livas upp av dova barnröster som hörs från dagiset som ligger en bit ifrån skolgården. Jag öppnar dörren in till receptionen och möts av Shanga med ett leende på läpparna. Det är lugnt i receptionen, endast ett gäng elever sitter och pratar med varandra. Jag och Shanga hälsar på varandra och går sedan in i hennes arbetsrum för att inte bli störda av folk som går upp och ner i trappen. 

Arbetsrummet ligger bara några meter ifrån receptionen. Rummet är litet men ändå behagligt, det ser ut som ett helt vanligt arbetsrum med en kontorsstol en dator och det klassiska träbordet. 

Eftersom man ofta bara hinner hälsar på Shanga i receptionen på väg upp till lektionerna hinner man inte lära känna henne eller prata så länge. Vem är hon egentligen och hur kommer det sig att hon började jobba just receptionen i på Fryshuset?

Shanga möter dagligen många människor i skolan.

Jag ber Shanga berätta lite om sig själv och vad hon har för intressen

– Jag är 30 år. Jag är uppvuxen i Eskilstuna men har bott i stockholm i snart 10 år nu. På fritiden tittar jag mycket på serier faktiskt, läser mycket gör jag också. Jag skriver även skriver poesi och litteraturkritik. Vad gör jag mer? nej men sen det vanliga typ, träffar vänner så ofta man kan och så. Jag försöker träffa familjen så ofta jag hinner åka dit.

 Jag frågar även vad hon gick på för gymnasium, Hon berättar att hon gått Samhällslinjen på Rekarnegymnasiet i Eskilstuna.

Hur kommer det sig att du började jobba här i receptionen?

– ja det är en lite speciell historia haha. Jag jobbade som skolsekreterare på en folkhögskola, men det var en vikariat. Så då letade jag ett annat jobb och då hörde jag talas om denna tjänsten och tänkte ja men, varför inte?. 

Shanga berättar att hon har tidigare erfarenhet inom administration inom skola.

– reception blir mer kontakt med folk. Jag har alltid jobbat med olika yrken där man träffar många människor och så, men då har det varit mer utsatta människor. Nu tänkte jag att skolan blir lite annorlunda. Och gymnasiet blir också lite mer speciellt jämfört med folkhögskola, där går det ju bara vuxna. så så var det.

Eftersom Shanga verkar vara en social person frågar jag henne om det är kul att träffa många ungdomar men även vuxna då hon varit anställd på både högskola och gymnasium.

– Ja, men jag tycker gymnasiet är roligare, skillnaden är bara att på folkhögskola är det lite mer motiverade elever. Man behöver inte peppa dom lika mycket för de är där av fri vilja. Visst gymnasiet är också frivilligt egentligen men folk går ju, för man måste ju ändå. Så det som är kul här är att ibland, eller ganska ofta får man jobba med ganska mycket motiverande samtal. Så det är roligt. Hon berättar att hon jobbat här i snart två år. 

Vad är det roligaste med att jobba här?

– Det roligaste är mötet med er elever faktiskt. Det är så olika, även om det är att någon bara behöver hjälp med något börjar man skapa någon slags relation. Sen har man också har man lite information om alla. Om man till exempel frågar någon hur det gick på ett prov är det lätt att man pratar vidare. Så mötet med elever är helt klart roligast.

Som jag märker trivs du med ditt jobb men finns det något negativt som medföljer?

– Det är ju inte en inglasad reception och hela skolan går förbi där flera gånger om dagen. Så i slutet av dagen är man trött, det är mycket ljud. Och jag svarar ju i telefon också, så ibland kan det vara det också. Om folk går i trappen är det klart folk pratar med varandra. Jag kan ju inte be er att vara tysta heller men det är bara det, Men ibland kanske det inte låter så professionellt i telefonen. Man hör ofta skrikande ungdomar i bakgrunden. Det kan vara jobbigt ibland men jag är glad varje dag över att få komma till jobbet.

Vad har du lärt dig av att jobba här?

Oj, hmm. Den var jättesvår haha. Nej men att det inte krävs mycket för att göra någon glad och få någon att känna sig sedd, hörd och speciell. Jag säger ju godmorgon och hej då och trevlig helg till elever, men ibland så svarar ju inte folk heller. Men de hör ju vad jag säger, så det kan också vara en sådan grej. Men ibland tänker jag att dom inte bryr sig, så då behöver jag inte säga något. Men det gör någonting, och då kan det bli så att personen svara tionde gången jag har sagt hej.  

   “ Det krävs inte mycket för att göra någon glad och få någon att känna sig sedd, hörd och speciell”

Vad är den vanligaste frågan du får i receptionen?

– “Kan jag få åka hiss”svarar hon med ett skratt.

Hur ser en vanlig dag ut för dig?

En vanlig dag kommer jag in och tar fram mina saker. Sedan börjar lärarna komma in först och då är det godmorgon till alla och småprata lite. Sen börjar ni elever komma in, då är det väl samma där och vissa vill också stå och snacka lite. men då får man också avbryta och säga “ gå upp på din lektion nu” haha.

Hur märker du att corona påverkat dig i ditt yrke och skolan?

Hon berättar att hon kommer in till skolan varje dag som vanligt till skillnad från andra som jobbar hemifrån

–  Även om ni elever har distans så är det ju lärare jag pratar med eller andra besökare, men allt det har ju också minskat. På så sätt har det blivit supertråkigt och det har påverkat rätt så mycket. Men som sagt jag kommer ju hit varje dag och har gjort det även under sommaren, så så annorlunda är det ej för mig. Jag går ju fortfarande upp tidigt på mornarna. 

Vart ser du dig själv om 5 år?

– Oj, jättebra fråga. Det är faktiskt någonting jag pratar med min chef om just nu. Snart har vi våra utvecklingssamtal igen som vi har varje år. Jag vill ju jobba som skolkurator så mitt mål är att jobba mer med sådana samtal, vilket det ändå nästan blir som sagt i receptionen. Det är ju inte tänkt att jag ska jobba med samtal i receptionen men förhoppningsvis jobbar jag som kurator på någon skola om inte här i sådana fall.

Så du trivs fortfarande här och vill fortsätta jobba här?

– Absolut, jag tycker det är en väldigt speciell plats med många olika typer av personer. det är det som är häftigt också, särskilt när årskurs ett börjar så kan man ibland se att folk inte vill umgås med andra grupper än t.ex den linjen den går på. Men sen plötsligt ser man någon estetare och någon ekonomielev som bara har hittat varandra på något sätt. De kanske har samma passion eller vad det nu kan vara. Det är kul att se att det är så många olika människor som kanske inte själva trodde att de skulle hitta något gemensamt tillslut gör det på något sätt. 

 “Det är kul att se att det är så många olika människor som kanske inte själva trodde att de skulle hitta något gemensamt tillslut gör det på något sätt”

Finns det något du vill tillägga? 

– Jag hoppas att ni elever känner er bekväma med att komma fram vad det än är. Om ni behöver hjälp med något men också även om ni inte behöver det. som sagt, många kommer ju fram och bara snackar. Jag kan märka att det bara är vissa typer av människor. Ibland kan jag själv tänka att det kanske får andra elever att bli lite skygga och tänka att “hon snackar bara med dem”. Så det jag vill tillägga är att vill hjälpa alla elever inte bara några. Så kom gärna fram och säg hej, man behöver inte säga så mycket. Bara en liten gest räcker.